Som tjuren Ferdinand

frittelaria_pysselmosterKungsängslilja; Fritillaria meleagris

 

Den här sötnosen får komma in från kallahallen vid speciella tillfällen. Vill att den ska stå sig länge innan den bommat över. Dricker mitt kaffe och tittar på blommorna och känner mig lite grann som tjuren Ferdinand. Lycklig över att få sitta här och titta och lukta på mina blommor!

Ha en skön fredag!

 

 

 

 

Då och nu

 

20140122_thenandnowSå här ser det ut nu jämfört med hur det såg ut den 11 januari …

Tänk vad föränderlig världen är och hur fort man vänjer sig! Gillar ju inte snön och kylan något vidare men kan fördra den bättre nu. Läste nämligen häromdagen, tror det var på Instagram, hur en trädgårdsälskare i Australien fick täcka sina rosor mot värmen! Över 40 grader hade dom och växterna brändes sönder i den stekande solen. Så nu tänker jag; hellre täcka mina rosor mot kylan än mot värmen.

Det är skönt att bo i Sverige!

 

Ps – Hörde stiliga trumvirvlar idag när jag var ute så hackspettarna har i alla fall fått vårkänslor!!!

 

 

 

 

Stoppar om rosorna …

 

slottkarra_pysselmoster

Imorgon ska det bli vinter! Hann ta lite extra täckbark och lägga om rosorna. Dom växer som sjutton. Hoppas dom klarar barfrosten nu när jag stoppat om dom för vintervilan.

 

collage_julros_1

Hittade några små tokstollar som börjat blomma också. Dom fick ingen täckbark men väl lite löv.

Sov gott!

 

 

 

 

 

2013 – Roshatarens slutliga omvändelse

ros_pysselmosterTänk er små mjuka barnafötter tillsammans med … vassa taggar. Ingen lyckad kombination eller hur? Det var så det var för mig när jag var liten. Någon hemsk rosa rugosa sort på baksidan och berberisbuskar på framsidan huset! Det var så det utvecklades, hatet mot alla växter med taggar!

När vi blev med den här trädgården ville mannen ha rosor. Jag tycker inte om rosor, sa jag! Men visst bläddrade jag i uppslagboken av Lars-Åke Gustavsson. Och där fanns ju faktiskt några taggfria sorter. Kanske rosor, tänkte jag men aktade mig för att säga något högt. Den rosälskande mannen la ut texten om gammaldags rosor, jag påpekade att det såg ut som att dom hade många taggar och så fortsatte det några år, medan vi koncentrerade oss på pioner istället, det gillade vi båda två.

Så kom då dagen då jag planterade min första ros. Jag tror det berodde på mitt ekonomiska sinne eller som vissa säger, snålhet. Det var förstås något erbjudande, handla för xx kronor och få barrotade rosor på köpet. Och så kom dom! Vad jag köpte egentligen har jag glömt, det dog antagligen. Jag ställde rosorna i en hink med vatten och glodde lite surt åt det hållet varje gång jag gick förbi. Efter ett tag kände jag hur plikten kallade och jag planterade dom i en stor svart plastbalja som fick stå framför huset. Dom var friska, fick fina mörkgröna blad och vackra rosa rosor och hade faktiskt inte så många taggar.

Efter den namnlösa kom det fler. Först Chevy Chase som visade sig vara en övergående förälskelse, sen blev det vitt, Iceberg och efter det Karen Blixten en kärlek håller i sig. Så kom Belle de Cresy, en obesvarad kärlek, har ännu inte sett några blommor men det kan eventuellt bero på rådjuren. Och redan 2012 kom den vackraste, den som fick hjärtat att smälta; Austinrosen Munstead Wood, en mörkt rödlila skönhet, det var så jag blev omvänd! Den rosälskande mannen fick med några fler sorter hem men det var bara Munstead jag brydde mig om.

 

ros__munsted_pysselmoster Den namnlösa har blommat vackert flera år i sin plastbalja men den tuffa vårvintern 2013 tog knäcken på den men då hade mitt hårda roshjärta smält och rosorna började drälla in. Fler Munstead förstås, ersätta en Karen Blixten som dött, the Pilgrim att ha framför huset, Mme Boll, Heritage och så en ny kärlek i Rhapsody in Blue.

Och höstas fanns det ju Austinrosor på rea och en hel del andra också som till exempel Dorothy Perkins och Veilchenblau på stam, det blev trångt i den lilla bilen. Jag hade ett nytt rabatthörn där de fick plats. Rådjuren tackade genom att äta upp de sista blommorna L

I sommar ser jag fram emot eller kanske rättare sagt drömmer jag om ett hav av rosor! Vi får väl se hur det går med den saken.

Varje år brukar det vara någon ny växt eller växtgrupp som jag nördar ner mig i. Det har varit magnolior, hortensior, rododendron, pioner och en massa annat. Vissa kärlekar består andra visar sig vara förälskelser som svalnar. Det här var historien om hur 2013 blev rosornas år.

Rugosa rosor och beriberis är fortfarande växter som jag säger ALDRIG till men vad vet man? Vi lever ju i en föränderlig värld och det finns ju några berberis-sorter med väldigt snygga blad som inte blir så stora.

 

God fortsättning på 2014!